Var ska man börja? Det finns så mycket inom just detta område att anmärka på. I mitt förra blogginlägg skrev jag en del om att kvällspressens nyhetsvärdering mycket bygger på vad folk vill läsa, oavsett det verkliga nyhetsvärdet. Detta leder till en väldigt sned nyhetsrapportering som knappast speglar verkligheten utan främst matar oss med oväsentliga sensationsnyheter. Och i jakten på dessa sensationsnyheter läggs pressetiken åt sidan.
I de etiska reglerna för press, TV och radio finns ett par punkter som jag tycker att man alltför sällan tar hänsyn till. Det är kanske inte de regler jag anser vara viktigast, men de som jag tycker åsidosätts mest.
1. Den personliga integriteten skall såklart respekteras. Man skall noga överväga "publicitet som kan kränka privatlivets helgd".
2. "Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande."
3."Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger."
Jag tror att de flesta skulle kunna skriva under på att detta är helt självklara regler alla borde ta hänsyn till, oavsett om de finns nedskriva i ett reglemente eller inte. Problemet är bara att detaljer såsom personers sexualitet och privatliv säljer. Och vi vill gärna veta så mycket som möjligt om personen som blivit gripen för ett uppmärksammat brott, oavsett om han blivit dömd eller inte. Ta bara exemplet med den första mannen som greps efter mordet på Anna Lindh. Tidningarna gav oss så mycket information om honom att det för vem som helst skulle vara lätt att lista ut vem det var. Det verkade inte finnas någon minsta lilla reflektion ifrån kvällspressens sida att han skulle betraktas som oskyldig fram tills domen. Ännu mindre över att han faktiskt kunde vara det.
Jag läste om ett fall där Falköpings Tidning blivit anmälda till PO då de i en artikel pekat ut två namngivna personer som homosexuella. Det var två unga manliga folkpartister som blivit uppmärksammade under "dataintrångsskandalen" emot socialdemokraterna precis innan valet. Enligt tidningen hade de en kärleksrelation, vilket båda nekade till. Tidningen publicerade ändå ryktena, som enligt de båda männen skulla ha startats på en nynazistisk sida på nätet. Det stod även att båda männen var öppet bisexuella, något som en av dem inte fått möjlighet att kommentera och nekade till.
PO fann att tidningen genom publiceringen åsidosatt god publicistisk sed, vilket är den lägsta nivån av tre bedömningsgrader. Motiveringen var att personernas sexuella läggning inte var av allmänintresse. Jag frågar mig hur tidningen ifrån början tänkt när de publicerade artikeln. De tillfällen då en persons sexualitet kan vara av allmänintresse, enligt min bedömning, kan räknas på handens fem fingrar. Och i detta fallet var ju ryktena inte ens sanna. Jag tycker att bedömningen i detta fall borde ha varit att tidningen brutit emot god publicistisk sed, vilket är nästa nivå på skalan. Detta för att de inte bara har publicerat uppgifter utan allmänintresse, utan även osanna uppgifter. Det bryter emot den första och viktigaste regeln, nyheterna skall vara korrekta. Vidare har de inte varit tillräckligt källkritiska, de har inte respekterat den personliga integriteten (om nyheterna skulle ha varit sanna), och de har framhävt personernas sexualitet trots att detta saknar betydelse i sammanhanget.
Många av de fall jag hittade på PO:s sida får mig att undra varför de överhuvudtaget blivit skrivna, och än mer hur de har kunnat bli publicerade. För att återknyta detta till min tes om nyhetsvärdering, så måste det vara för att det är sådana saker vi vill läsa om. Men varför?
/Klara Essemyr
torsdag 28 februari 2008
fredag 15 februari 2008
Nyhetsvärdering
När jag den här veckan har hållit lite extra uppsikt över nyhetsutbudet har jag främst reflekterat över hur olika tidningar prioriterar vad som är viktigt att rapportera om. Den största skillnaden är mellan dagstidningarna och kvällstidningarna, som tycks skriva om två helt olika världar.
Kvällstidningarna har i allra högsta grad matat oss med allehanda viktiga och oviktiga fakta om domen i våldtäktsmålet emot Tito Beltran. han dömdes, om någon nu kan ha missat det, till två års fängelse för våldtäkt på Maria Lundqvists 18-åriga barnflicka.Våldtäkten begicks 1999 men anmäldes inte förrän 2007, och en rad svenska kändisar har vittnat under rättegången som pågick i januari i år. Kvällstidningarna rapporterade under den tiden flitigt om kollapser i rättegångssalen, dispyter mellan kändisarna och Beltrans misstankar om konspirationer emot honom. När domen kom i tisdags började karusellen återigen att snurra, och vid sidan av det väsentliga, vad domen innehåller och vad som kommer att ske härnäst, följer en rad av sidospår. Vi får bland annat veta att Stina Dabrowski blev märkbart upprörd då Beltrans medverkan i hennes program Debatt ställdes in och spekulationer om att det var Carolas vittnesutsago som fällde Beltran. Detta är alltså vad kvällstidningarna tycker har varit det viktigaste som har hänt denna vecka, antagligen eftersom de själa förvandlat detta till en jättenyhet genom alla löpsedlar.
I Svenska dagbladet får Beltrans dom inget större utrymme. Längst ner på sidan 6 i onsdagens tidning får vi en kort summering av domens innehåll, kommentarer ifrån båda sidor och att domen väntas överklagas. Den stora nyheten i denna tidning samma dag är att regeringen bryter mot regler om remisstider. Artikeln handlar om att departementernas remissinstanser får för kort tid på sig att granska olika förslag, vilket leder till att regeringens lagstiftningsarbete kan komma att bli lidande i framtiden. Men det är många olika nyheter som trängs på förstasidan varje dag, och flera nyheter får minst lika mycket plats i tidningen som denna. I flera av numrena denna vecka har debatten om presidentvalet i USA fortsatt, och enligt min bedömning är det denna nyhet som verkar vara viktigast att belysa enligt Svd. Överhuvudtaget handlar många av nyheterna om politik, vilket jag tror mer speglar att man tror att läsarna är intresserade av det, snarare att det hänt särskilt mycket inom området.
Att nyhetsvärderingen skiljer sig så mycket emellan dessa två tidningar är egentligen inte så konstigt. Eftersom de flesta av morgontidningarnas läsare är premuneranter behöver de inte locka köpare med sensationsnyheter på samma sätt som kvällstidningarna. Vi kan se en tydlig skillnad i tidningarnas nyhetsutbud, morgontidningarna satsar på ett bredare spektrum av nyheter för att det skall finnas något för alla. Kvällstidningarna däremot satsar på några få, slagkraftiga nyheter. De är helt beroende av sin lösnummerförsäljning och måste därför anpassa sig efter vad som säljer mest, oavsett nyhetsvärde. Många av deras löpsedlar handlar om underhållning och nöje, vilket de flesta är intresserade av. De som inte har tillräckligt med samhällsintresse för att premunerera på en dagstidning får ändå veta de viktigaste nyheterna inne i tidningen, även om det som står på löpsedlarna ibland kan uppta halva tidningen.
Eftersom nyhetsutbudet ökat lavinartat de senaste 20 åren har också överlevnadsförhållandena för tidningarna blivit hårdare. Jag tror att tidningarna måste rikta in sig på en viss befolkningsgrupp för att locka läsare, och därför blir utbudet mindre allsidigt i alla tidningar. Kanske kan man också säga att dags- och kvällstidningarna kompletterar varandra. Kvällstidningarna ger oss det vi helst vill läsa, men inte har någon nytta av att veta, och morgontidningarna det som är väsentligt att veta, men inte har samma underhållningsvärde. Nyhetsvärderingen görs utifrån vad man tror att flest vill läsa, inte efter vad som faktiskt är den största nyheten. De viktigaste händelserna väljs kanske inte ut som nyheter för att intresset att läsa om dessa är svalt. Fler verkar till exempel hellre vilja läsa om Carola än folkmord i Afrika, vilket är förståeligt. Men jag tycker att det blir lite snett när efterfrågan av vad man vill läsa om bestämmer vad som skrivs, istället för att skildra vad som verkligen händer.
Kvällstidningarna har i allra högsta grad matat oss med allehanda viktiga och oviktiga fakta om domen i våldtäktsmålet emot Tito Beltran. han dömdes, om någon nu kan ha missat det, till två års fängelse för våldtäkt på Maria Lundqvists 18-åriga barnflicka.Våldtäkten begicks 1999 men anmäldes inte förrän 2007, och en rad svenska kändisar har vittnat under rättegången som pågick i januari i år. Kvällstidningarna rapporterade under den tiden flitigt om kollapser i rättegångssalen, dispyter mellan kändisarna och Beltrans misstankar om konspirationer emot honom. När domen kom i tisdags började karusellen återigen att snurra, och vid sidan av det väsentliga, vad domen innehåller och vad som kommer att ske härnäst, följer en rad av sidospår. Vi får bland annat veta att Stina Dabrowski blev märkbart upprörd då Beltrans medverkan i hennes program Debatt ställdes in och spekulationer om att det var Carolas vittnesutsago som fällde Beltran. Detta är alltså vad kvällstidningarna tycker har varit det viktigaste som har hänt denna vecka, antagligen eftersom de själa förvandlat detta till en jättenyhet genom alla löpsedlar.
I Svenska dagbladet får Beltrans dom inget större utrymme. Längst ner på sidan 6 i onsdagens tidning får vi en kort summering av domens innehåll, kommentarer ifrån båda sidor och att domen väntas överklagas. Den stora nyheten i denna tidning samma dag är att regeringen bryter mot regler om remisstider. Artikeln handlar om att departementernas remissinstanser får för kort tid på sig att granska olika förslag, vilket leder till att regeringens lagstiftningsarbete kan komma att bli lidande i framtiden. Men det är många olika nyheter som trängs på förstasidan varje dag, och flera nyheter får minst lika mycket plats i tidningen som denna. I flera av numrena denna vecka har debatten om presidentvalet i USA fortsatt, och enligt min bedömning är det denna nyhet som verkar vara viktigast att belysa enligt Svd. Överhuvudtaget handlar många av nyheterna om politik, vilket jag tror mer speglar att man tror att läsarna är intresserade av det, snarare att det hänt särskilt mycket inom området.
Att nyhetsvärderingen skiljer sig så mycket emellan dessa två tidningar är egentligen inte så konstigt. Eftersom de flesta av morgontidningarnas läsare är premuneranter behöver de inte locka köpare med sensationsnyheter på samma sätt som kvällstidningarna. Vi kan se en tydlig skillnad i tidningarnas nyhetsutbud, morgontidningarna satsar på ett bredare spektrum av nyheter för att det skall finnas något för alla. Kvällstidningarna däremot satsar på några få, slagkraftiga nyheter. De är helt beroende av sin lösnummerförsäljning och måste därför anpassa sig efter vad som säljer mest, oavsett nyhetsvärde. Många av deras löpsedlar handlar om underhållning och nöje, vilket de flesta är intresserade av. De som inte har tillräckligt med samhällsintresse för att premunerera på en dagstidning får ändå veta de viktigaste nyheterna inne i tidningen, även om det som står på löpsedlarna ibland kan uppta halva tidningen.
Eftersom nyhetsutbudet ökat lavinartat de senaste 20 åren har också överlevnadsförhållandena för tidningarna blivit hårdare. Jag tror att tidningarna måste rikta in sig på en viss befolkningsgrupp för att locka läsare, och därför blir utbudet mindre allsidigt i alla tidningar. Kanske kan man också säga att dags- och kvällstidningarna kompletterar varandra. Kvällstidningarna ger oss det vi helst vill läsa, men inte har någon nytta av att veta, och morgontidningarna det som är väsentligt att veta, men inte har samma underhållningsvärde. Nyhetsvärderingen görs utifrån vad man tror att flest vill läsa, inte efter vad som faktiskt är den största nyheten. De viktigaste händelserna väljs kanske inte ut som nyheter för att intresset att läsa om dessa är svalt. Fler verkar till exempel hellre vilja läsa om Carola än folkmord i Afrika, vilket är förståeligt. Men jag tycker att det blir lite snett när efterfrågan av vad man vill läsa om bestämmer vad som skrivs, istället för att skildra vad som verkligen händer.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)